Rädslor genom åren
Jag är en sån där person som gamla tanter brukar kalla "räddhare", jag har lixom alltid varit skraj för något. Sedan att mina rädslor bytts ut efter tiden, är väl en annan sak. Tänkte tillbaks på alla mina konstiga rädslor jag haft genom åren, och kom fram till att de faktiskt inte varit helt normala alltid.
På förskolan var det rädsla för dockor i samband med mat. Detta visades tydligt när det skulle intas föda och det bafann sig en stackars docka på matbordet, eller om det mot förmodan på kalaset serverades den sjukt motbjudande barbietårtan. Överlag gillade jag tårta och sötsaker, och har alltid gjort, så alternativt var den följande rädslan att inte få den största tårtbiten, (när det inte gällde docktårta.)
På lågstadiet var det att bli lämnad ensam på bion om man inte kom ut tillräckigt fort på filmklubben. Om man inte skyndade sig ut efter filmen, så kunde man bli kvarlämnad i biosalongen när de drog igång en riktig rysare, och då skulle man vara instängd, och således få men för livet. Verklighetskollen var bristande.
På mellanstadiet var det att ens gå eller vara på träslöjden bland alla verktyg, maskiner, sågdamm och vassa föremål. Jag har fortfarande bilder framför mig hur det demonstrerades vid borren hur skalperad man skulle bli om man inte hade håret uppsatt. Min flykt blev därför målerirummet, varav många saker jag lyckades tillverka skulle kunna platsa på Pride 2013.
Högstadiet och gymnasietiden bearbetas fortfarande, men psykopatfilmer, bläckfisknigiri och män med långa kappor är något jag i det längsta drar mig ifrån att möta.
*ryser*
Vi går till grunden med svennebananen
Jag får ofta höra att jag är väldigt osvensk, och jag blir alltid lika glad av att höra det. Att som svensk få höra att man inte är svensk är en av de bästa komplimangerna man kan få lixom, iallafall om man tillhör den yngre generationen.
Vad beror det här på?
Jag vill fastslå att det handlar om att svennen är väldigt svag i betraktarens öga. Man är lagom rund, lagom snäll, lagom kaxig, medelpresterande, och allmänt nöjd med en medelklassig tillvaro. Det är kanske såhär för att vi lever i ett jämnställt samhälle, eller iallafall strävar i det yttersta efter ett. Vi vill balansera allas inkomster, dela allt lika, ge alla samma förutsättningar. Gynna den fattige och sätt den rike på plats. Klyftorna är helt enkelt inte så stora som i andra länder.
Men jag skulle också vilja påstå att det här är en fråga om generationer.
Den svenska livsstilen fungerade superbra, till ungefär 1980, då föddes en generation som skulle få ta emot särklass mycket skit. Sociala medier och etermedier började sprida kultur tvärs och kors över landet, svennarna fick glimtar av nya livsstilar som gick att leva. Det här var livsstilar lång bort från falukorv och dalahästar, allt mellan orientalisk kultur och den glamourösa amerikanska livsstilen öppnade många ögon. På ett sätt som kan påminna om den tiden då vi svennar gärna emigrerade till "det stora amerikat".
80-talisterna ville göra annat än att ploppa ut ungar och jobba på kommunförvaltningen, de ville göra karriär, röra sig med mycket pengar och sippa bellini vid poolen på förmiddagen. Resultatet blev hel programserie av en populär dokusåpa, Lyxfällan. Men frukta ej! Det här är än idag en generation som öppnar upp för en strävan efter en vardag helt olik den vi växte upp i, 80-talisterna tog fanan och gick före oss andra.
Förhoppningsvis blir vi 90-talister en 2.0 version av 80-talisterna, med samma ambitioner, men med verktygen och entreprenörskapet bakom oss som gör att vi genuint kan utveckla våra drömmar på ett bättre sätt.
När andra nationaliteter får höra att vi inte gillar att bli kallade svenska, så blir de alltid förbluffade. Kallar du en fransman för ofransk, så har vi antagligen avfyrat årtalets mest okänsligaste förolämpning. Vi svenskar har blivit så rädda för att nationalism skulle innebära rasism, och det behöver absolut inte vara så! Att vara svensk ska inte avgöra hur mycket likvida medel du har på kontot, eller hur du röstar, det ska ligga andra faktorer bakom att vara svensk.
Att vara svensk borde vara en komplimang, i Sverige har vi en fantastisk kultur som vi bara tröttnat lite på. Ändå längtar så många härifrån, ingen vill längre tillhöra en medelklass, och alla vill krama samtliga resurser ur livet som om det vore en sur gammal disktrasa, och det är faktiskt inget fel med det. Det enda felet ligger i att vi vill förneka vår nationalitet.
Sverige är inte bara marginalskatt och socialdemokraterna. Vi har ett brett utbud av företagsamhet, kultur, och varierande politiska åsikter. Vi har faktiskt anammat både surdeg och tapas, och försvenskat det. När ska amerikanerna egentligen ta sig an sillen, och lägga in den i BBQ sås på ett aptitligt sätt? Jag väntar med spänning på den dagen!
Att vara entreprenör
Jag vill påstå, att under mitt andra läsår på gymnasiet, så har jag utvecklats till en upcoming entreprenör. Jag har löst problem jag tidigare inte kunnat lösa, förbättrat mina sämre sidor, blivit effektivare, och tagit fler chanser.
Vad är en entreprenör då? Innebär det att vara lika skillad som lillkillen i Bob Sinclairs video till "World, hold on", eller innebär det bara att kunna lösa vardagsproblem som ihoptrasslade hörlurar och dåliga tågtider?
Kanske är det helt enkelt bara ett gott tillfälle att jävlas med normen på ett sätt som ingen kan sätta sig emot.
Självklart finns det olika nivåer av entreprenörsskap med, antingen löser man bristen på toapapper under maginfluensesäsongen, eller så knäcker man koden för det eviga prokrastinerandet. Självklart kan lösningarna vara mer småskaliga, jag föredrar det kreativa entreprenörsskapet desto mer, exempel på detta är:
- Hacka föräldrarnas mail för att sjukanmäla sig, "Becuase you're worth it"
- Använda lillebrorsan eller valfritt småbarn som anledning att ta sig förbi samtliga köer och folksamlingar - För att ingen sätter sig emot en kissnödig sexåring.
- Leka turkisk marknad i den där svindyra boutiquen - Jag ger dig 500 kronor för den där toppen. Värsta kompispris bre, och jag slänger med två kameler och en lama om du bestämmer dig nu.
Vilket problem vill du lösa?
Juniorentreprenör bygger rymdfärja, Like a baws.
Död åt dubbelhakan
Det finns två saker i livet som framkallar ångest, det första är deadlines och det andra är dubbelhakor.
"Jaja Ellen, ska du börja bli sådär ytlig som alla andra bloggare du med?"
Aldrig i livet.
Men jag vill ändå skriva av mig om den här otroligt ångestframbringande och ostrategiskt placerade fettvävnaden.
Ni förstår, den måste inte nödvändigtvis signalera huruvida bäraren är tjock eller inte, det finns nämligen otroligt smala människor med dubbelhakor. Detta trots att den vanligtvis fått representeras som ett utmärkande drag hos feta människor.
Är det kanske rentav så, att dubbelhakan egentligen är en del av kroppen, och att vi bara försöker förneka dess existens för att det finns människor utan den? Högt troligt!
Varifrån kommer mitt hat då? Ja, det kan man ju fråga sig. Jag och min dubbelhaka, har likt Israel och Palestina legat i långdragna förhandlingar utan slut. Min dubbelhaka har låg toleransnivå för mitt ogillande av dess val av bosättning, och jag har låg toleransnivå enbart för dess existens.
Summan av kardemumman är ändå den, att vissa av oss alltid kommer att ha dubbelhakor; stora, små, runda eller smala. You just gotta work it.
Jag och min dubbelhaka <3
True dat.
Provpaniken
Brudar och bantning
Det här är ungefär såhär det brukar gå, säkert många som känner igen sig. Dock har jag själv aldrig varit en svältare/frossare. Snarare en periodare, där jag ätit mycket i perioder, och lite i perioder. Titta och garva.
Like a baws.
"Cuz, you have a bad day, you're taking one down"
Det är bättre att dö än att vara en medelmåtta
Att leva i dagens samhälle, kan på många sätt liknas med att leva som en burhöna. Du blir placerad i ett fack, matad med samma saker som din omgivning, och producerar du inte, så åker du ut. Från sex års ålder börjar kapplöpningen, och den slutar när du tar ditt sista andetag. Du kan inte bara vara bra längre, du måste vara bäst för att överleva i dagens samhälle.
Bara att växa upp i mellanmjölkssverige har blivit allt svårare, och det beror knappast på ändrade förhållanden inrikes, det beror mycket på omvärldens påtryckningar. Kanske beror det på att världen ständigt förändras till det bättre, vår primitiva hjärna som har ett ständigt behov av att tävla, eller så beror det på den otroliga insynen vi har i andra bättre sätt att leva. För vem fan vill dricka brännvin när det finns Bollinger?
Fuckar du skolan, fuckar du dina utbildningschanser, du fuckar dina jobbchanser, du fuckar dina chanser till ett stabilt liv med en stabil inkomst, dina relationer blir fuckade, du kommer att leva på soc, aldrig ha råd att lämna landet, hela du lär bli fuckad, och du kommer inte ens ha råd att avsluta ditt liv i caremas händer.
Skratta du, shit get's worse.
Det är inte längre okey att gå ut med alla G, ta ett kommunjobb, och bo i en förort i en enplansvilla. Då är du misslyckad. Du är en svennebanan, du gillar dansband, och tycker att foppatofflor är det bästa skodonet ever. Samhället kommer att skratta åt dig, och dina årliga turer till Ullared där du möter likasinnade. Ni delar era bekymmer vid tvättmedel i storpack, och jämför lättformade frisyrer.
Det är en skräck att bli en medelmåtta, och hela skolsystemet är uppbyggt på att en dag, så ska den perfekta studenten bakas, den som klarade alla ämnen som en dans, och levde upp till mallen för det svenska skolsystemet.
För det har lixom inte hänt än, Herr Björklund.
Är det konstigt att allt fler ungdomar mår så psykiskt dåligt, att de antingen får en diagnos, eller tvingas bryta sin utbildning, bara i början av livet? Några pallar inte trycket, och viker av banan tidigt i loppet, likt den där OS-hästen Hickstead som föll ihop inne på banan i Verona förra året.
Dessutom ojar sig många äldre över dagens ungdom, att vi borde sluta konsumera, stressa, och facebooka. Men under den stress vi lever under, så måste det finnas ventiler. Om det så handlar om att skjuta tecknade fåglar 2 timmar om dagen, eller argumentera om huruvida Blondinbellas kroppshydda förändrats, så är det ett mindre problem i samhället.
Lyckligtvis medför ökad press stundvis också positiva bieffekter, alltfler startar eget, bryter sig loss, kör sin egen grej, och får det att fungera. Det är de människorna vi ska framhäva, de som gick emot systemet. Livet måste inte bestå av äta-jobba-sova-dö, det var bara Per Gessle som såg det så, och han är född -59, det säger allt.
Låt inte livets plikter jaga dig in i en förtidspension, då är du bara ännu en belastning för Reinfeldt och co. Värper du inte på några dagar, kan du alltid bli en smaskig kycklingfilé i slutet av månaden. Allt är relativt.
Bara att växa upp i mellanmjölkssverige har blivit allt svårare, och det beror knappast på ändrade förhållanden inrikes, det beror mycket på omvärldens påtryckningar. Kanske beror det på att världen ständigt förändras till det bättre, vår primitiva hjärna som har ett ständigt behov av att tävla, eller så beror det på den otroliga insynen vi har i andra bättre sätt att leva. För vem fan vill dricka brännvin när det finns Bollinger?
Fuckar du skolan, fuckar du dina utbildningschanser, du fuckar dina jobbchanser, du fuckar dina chanser till ett stabilt liv med en stabil inkomst, dina relationer blir fuckade, du kommer att leva på soc, aldrig ha råd att lämna landet, hela du lär bli fuckad, och du kommer inte ens ha råd att avsluta ditt liv i caremas händer.
Skratta du, shit get's worse.
Det är inte längre okey att gå ut med alla G, ta ett kommunjobb, och bo i en förort i en enplansvilla. Då är du misslyckad. Du är en svennebanan, du gillar dansband, och tycker att foppatofflor är det bästa skodonet ever. Samhället kommer att skratta åt dig, och dina årliga turer till Ullared där du möter likasinnade. Ni delar era bekymmer vid tvättmedel i storpack, och jämför lättformade frisyrer.
Det är en skräck att bli en medelmåtta, och hela skolsystemet är uppbyggt på att en dag, så ska den perfekta studenten bakas, den som klarade alla ämnen som en dans, och levde upp till mallen för det svenska skolsystemet.
För det har lixom inte hänt än, Herr Björklund.
Är det konstigt att allt fler ungdomar mår så psykiskt dåligt, att de antingen får en diagnos, eller tvingas bryta sin utbildning, bara i början av livet? Några pallar inte trycket, och viker av banan tidigt i loppet, likt den där OS-hästen Hickstead som föll ihop inne på banan i Verona förra året.
Dessutom ojar sig många äldre över dagens ungdom, att vi borde sluta konsumera, stressa, och facebooka. Men under den stress vi lever under, så måste det finnas ventiler. Om det så handlar om att skjuta tecknade fåglar 2 timmar om dagen, eller argumentera om huruvida Blondinbellas kroppshydda förändrats, så är det ett mindre problem i samhället.
Lyckligtvis medför ökad press stundvis också positiva bieffekter, alltfler startar eget, bryter sig loss, kör sin egen grej, och får det att fungera. Det är de människorna vi ska framhäva, de som gick emot systemet. Livet måste inte bestå av äta-jobba-sova-dö, det var bara Per Gessle som såg det så, och han är född -59, det säger allt.
Låt inte livets plikter jaga dig in i en förtidspension, då är du bara ännu en belastning för Reinfeldt och co. Värper du inte på några dagar, kan du alltid bli en smaskig kycklingfilé i slutet av månaden. Allt är relativt.
Hockeyhunkar
Den enda anledningen att tillbringa en lördag i en ishall. Det luktar kamratskap ända upp till läktaren. Det var en underdrift förresten. Axe och Rexona, ni går miste värsta guldläget för marknadsaktivitet här. "Riktiga män luktar", överväger eventuellt att hitta mig en bög istället.
Skön kille på gymmet
Lite typiska gymsituationer
Så. Jävla. Sant.
Klockrent och sånt
Made me laugh.
Ett skratt förlänger livet
Vänta, vänta, jag har converse!
Making people wait since 1908
Girlbrains
Här är en lista på helt fucked up tankar du får lov att ha som tjej:
- Ha funderingar över när nästa hårtvätt ska schemaläggas, för ultimat fördelning utav tvättar.
- Frustration över mascaraperfektionen på vänsterögat, men inte motsvarade på högerögat.
- Irritation över den där hurtiga bruden på crosstrainern på höger sida som kör som om hon hade Jillian McKeith i lurarna, men å andra sidan, det kanske hon har.
- Irritation över den där osäkra bitchblickande tjejen på crosstrainern på vänster sida som sneglar på din display och verkar vilja battla, bitch, please.
- Utveckla känslor för din väska, eller ditt nya iphoneskal i den färgen du letat efter i 6 olika affärer.
- Känna obegränsad glädje över att din ögonskugga ligger perfekt, och sedan nattsvart ilska över att det duggregnar.
- Känna förvirringen som uppstår när du såg skitsmal ut i dina jeans hemma, och du helt plötsligt ser ut som Rosie O'Donell i provrummet.
Någon som känner igen sig kanske?
Onödiga jobb
Idag är det fredag, och en perfekt dag för att lista yrken jag tycker är totalt värdelösa.
• Sportkommentatorer - Pekar ut det uppenbara, analyserar det ouppnåeliga, och pratar långt över hastighetsbegränsningen för tal. Enbart en person från mellanöstern har en högre talhastighet.
• Ismaskinister - Ja, jag talar om de som sitter på en låda som putsar isen i maxhastigheten 5 km/h. Hockey ska vara lite tufft, låt underlaget vara detsamma, klenisar. Tuff som en bandyboll och kaxig som en hockeypuck ska det ju heta.
• Modeassistenter - Rår över de extremt meriterande och omfattande arbetsuppgifterna hämta soyalatte och välja loubutinskor. No explanation needed. Informationskälla: Tv serien The Hills. (Beats the ass out of mimersbrunn). Branschen ska iallafall ha en eloge över att de lyckats sätta prestige på multitasking.
Yeah, take that.
Fredagshurtiga
Gymmet öppnar 8, utanför står jag och sex gubbar, dock ett gäng väldigt trevliga sådana! Entusiaster är vi allihopa..
Let's get freaky
Självinsiktstorsdag. Har lyckats lista lite udda saker jag gör:
- Ignorera biljettkontrollanten på alla tåg jag åker, förutom det som utgår ifrån första hållplats. Jag är inte badass, utan lat och smart, och jag har sparat värdefulla minuter på att spela sovande. True dat.
- Flightmode på ajfonen när jag ska slagga, känns lite som "last call for flight "tomorrow"", typ.
- Kollar spindelstatusen under sängen i princip varje kväll, based on a true story.
- Luftspotta diskret tre gånger lite diskret när en mörk katt korsar gatan. Vågar lixom inte chansa på att Gud har starr, så jag säkrar alla nyanser på päls.
I've clearly got some issues.
Men att vara "normal" är ju i princip bara att dela samma åkomma, eller hur?
Falsk marknadsföring, - önskan om silikonbröst
Ni har säkert alla stött på det, sett det, och undrat över det.
Jag talar om.. Människor med profilbild som inte framställer de själva, och tjejer med bysten i käkhöjd.
Jag skulle vilja fördjupa mig i detta skakande ämne, handlar det om dålig självkänsla, en sned självbild, eller ett resultat utav överdosering från etermedia som har slagit ut alla fromma hjärnsubstanser?
Inte nog med att identitetsfusket orsakar en klar förvirring, det ger ofta en skönare bild utav den identitetsskadade.
Det här gäller även killar som har valfri halvnaken kvinnlig B-kändis som avatar på facebook, ni spelar klart och tydligt inte för samma lag längre.
Och tjejer, som har promiskuösa svältande franska modeller på longboards med cigg i foderluckan, get real, or die tryin. Ni siktar klart och tydligt på en ouppnåenlig livsstil, såvida ni inte har en förkärlek för kokain. Sorry gals.
Är illustrerat identitetslånande falsk marknadsföring?
Jag vill påstå det,
Går jag med på att ta en latte med Matthew Mcconaughey, så är det Matthew Mcconaughey jag vill ha.
Inte Tim Andersson - Epatraktorsguru från Åkarp.
Inte heller Henrik Ståhl - Expert på att bära linne och sola solarium.
Och inte ens Filip Svensson - Kaffesörplande hipsterkille, som aldrig lägger av sina bågar utan glas.
Och till bystförskönandet,
Det här jag skriver nu, kommer att uppröra en del av er tjejer som sitter med något mindre byst och läser.
Men raggar du på krogen med dubbla behåar, finns det en viss chans för besvikelse senare i stundens hetta.
Jobba med vad du har, istället för att framkalla det du inte har. Underskatta inte rumpans makt!
Ni som läser det här får gärna dela med er utav era erfarenheter med vad det gäller kass självbild utåt, maila mig!
Nu ska jag gå och ta en chai med Eric Saade på Grand,
Tydlig exempelbild, reserverar mig för eventuella personliga påhopp, you've earned it.
