Att vara entreprenör

Jag vill påstå, att under mitt andra läsår på gymnasiet, så har jag utvecklats till en upcoming entreprenör. Jag har löst problem jag tidigare inte kunnat lösa, förbättrat mina sämre sidor, blivit effektivare, och tagit fler chanser.

Vad är en entreprenör då? Innebär det att vara lika skillad som lillkillen i Bob Sinclairs video till "World, hold on", eller innebär det bara att kunna lösa vardagsproblem som ihoptrasslade hörlurar och dåliga tågtider?
Kanske är det helt enkelt bara ett gott tillfälle att jävlas med normen på ett sätt som ingen kan sätta sig emot.

Självklart finns det olika nivåer av entreprenörsskap med, antingen löser man bristen på toapapper under maginfluensesäsongen, eller så knäcker man koden för det eviga prokrastinerandet. Självklart kan lösningarna vara mer småskaliga, jag föredrar det kreativa entreprenörsskapet desto mer, exempel på detta är:
  • Hacka föräldrarnas mail för att sjukanmäla sig, "Becuase you're worth it"
  • Använda lillebrorsan eller valfritt småbarn som anledning att ta sig förbi samtliga köer och folksamlingar - För att ingen sätter sig emot en kissnödig sexåring.
  • Leka turkisk marknad i den där svindyra boutiquen - Jag ger dig 500 kronor för den där toppen. Värsta kompispris bre, och jag slänger med två kameler och en lama om du bestämmer dig nu.
Vilket problem vill du lösa?



Juniorentreprenör bygger rymdfärja, Like a baws.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
bloglovin