Snookilicious
Jag älskar JerseyShore, det är världens bästa tidsfördriv, och ett utmärkt exempel på vad som händer, om man inte är rädd för att få hudcancer, oönskad graviditet, eller alkoholproblem!
Egenskap #45, Bokmal deluxe
När jag var liten ville jag bli superhjälte, och eftersom jag då är tjej, så fick jag se upp till superwoman.
Men! Inga sura miner över det, sagt och gjort, så började jag samla på superegenskaper, eftersom jag då skulle bli superwoman.
En av dessa är att kunna läsa böcker, superfort.
Den här egenskapen kommer i perioder, och igår satte det igång igen, och såhär ser mitt nattduksbord ut nu.
Ängelholms statsbibiotek älskar mig helt enkelt, jag lånar mycket, och läser fort, toppenbra!
Ett exempel på detta är när jag skulle låna en av böckerna på bilden separat, (nej, det var inte datorkommunikation), och bibliotekarien säger:
- Det här är en snabblånsbok, du får bara ha den i en vecka, du får nog låna den, läsa lite, och sen låna den igen. Blir det bra?
På insidan så skrockade jag för mig själv, om hon bara visste vem hon pratade med..
Jag går hem, placerar mig i soffan med en kopp te, och börjar läsa.
4 timmar senare så har jag läst ut en 400 sidors roman, och teet är kallt.
Ni skulle sett biblotekariens min när jag kom tillbaka. Priceless.
Bokstatus i mitt liv just nu;
Elsas Värld II - Sofie Fahrman
Anta din viktigaste utmaning - LCHF - Doktor Annika Dahlqvist
Sockerbomben i din hjärna - Bitten Jonsson & Pia Nordström
Snacka snyggt - Modern retorik - (Blondinbellas bästa tjejkompis) - Elaine Bergqvist
3096 Dagar - Natascha Kampusch
Datorkommunikation - Allmänt tråkig
Hetsig tjej
Duktig skådespelerska, desto sämre känslouttryck.
Bloggläsare #22, Emilia Klein
Ååå, åka pendeltåg
Jag är en loser baby, jag har inget körkooort!
Det där med oss tjejer, och vår förmåga att bygga upp förväntningar..
Är rätt komiskt.
Ska skriva ett inlägg/en uppsats om det någon gång i framtiden! Påminn mig!
Ska skriva ett inlägg/en uppsats om det någon gång i framtiden! Påminn mig!
Att övningsköra..
Jag har suttit bakom (bil)ratten nu sen min sextonårsdag, och det är över ett år sedan jag började att köra. Vill därför bestämt jämföra att köra bil, med att få en ny telefon, det är många knappar överallt, och instruktionsmanualen myttar värre än Tiffany Persson från Staffanstorp på viktväktarmötet.
Bilar är lite som män, man tror att det är många saker som ska hållas koll på, men det är egentligen rätt simpelt, och försöker man med något annat än den vanliga körstilen så blir det totalstopp.
Ett exempel på detta är när jag för första gången fick köra bil, det var en Volvo 94-komplett med lastgaller och fimpar mellan sätena. Jag började med att trycka ner kopplingen, starta, gasa, och sedan när det var dags att stanna, så tryckte jag på bromsen. Varför ska man trycka ner kopplingen innan man bromsar?
Jaha, det är rätt smidigt om man ska fortsätta att köra, och skapa nytt dragläge. Why don't you just tell me in the first place?
De nästföljande körlektionerna gick hyfsat, tills det var dags att ge sig ut i trafiken. Då började problemen med logiken igen.
För vad i helsike är fel, när man kör i tvåan på 50-väg? Den har fått TVÅ växlar, och får köra fort.
Bilhelvettet svarar med att mullra ljudligt och envist visa en 2:a och pil upp på displayen.
Okey, måste lugna er läsare med att jag inte är så dum numera, utan att jag faktiskt är en rätt skicklig bilförare. Men det var en lång väg dit, och berättelserna är tyvärr rätt sanna.
Kom ihåg, hellre en högre växel, än tio i ferrarin! (Ja, jag vet att en ferrari är automatväxlad, kom på ett bättre avslut själv då.)
Bilar är lite som män, man tror att det är många saker som ska hållas koll på, men det är egentligen rätt simpelt, och försöker man med något annat än den vanliga körstilen så blir det totalstopp.
Ett exempel på detta är när jag för första gången fick köra bil, det var en Volvo 94-komplett med lastgaller och fimpar mellan sätena. Jag började med att trycka ner kopplingen, starta, gasa, och sedan när det var dags att stanna, så tryckte jag på bromsen. Varför ska man trycka ner kopplingen innan man bromsar?
Jaha, det är rätt smidigt om man ska fortsätta att köra, och skapa nytt dragläge. Why don't you just tell me in the first place?
De nästföljande körlektionerna gick hyfsat, tills det var dags att ge sig ut i trafiken. Då började problemen med logiken igen.
För vad i helsike är fel, när man kör i tvåan på 50-väg? Den har fått TVÅ växlar, och får köra fort.
Bilhelvettet svarar med att mullra ljudligt och envist visa en 2:a och pil upp på displayen.
Okey, måste lugna er läsare med att jag inte är så dum numera, utan att jag faktiskt är en rätt skicklig bilförare. Men det var en lång väg dit, och berättelserna är tyvärr rätt sanna.
Kom ihåg, hellre en högre växel, än tio i ferrarin! (Ja, jag vet att en ferrari är automatväxlad, kom på ett bättre avslut själv då.)
"You look really hot, let's throw it up on facebook"
Skånetrafiken - Makes people walk
Då har vi kommit fram till bloggens första renodlade klagoinlägg!
Är du inte intresserad av att läsa den här följande monologen om kass infrastruktur i landskapet Skåne, så uppmanar jag dig att bläddra på, det finns säkert en massa annat du finner roligt i bloggen!
För att inte gröta ner mig totalt, så tänker jag sakligt redogöra varför jag denna gång, är besviken på kollektivtrafiken i Skåne. Den anledningen finner ni här. (klickbar länk)
För än en gång, kom pressreleasen alldeles för sent för resenärerna, så man inte kunnat planera sitt liv runt detta.
Skånetrafiken verkar inte heller ha skaffat fullständiga körscheman eller vägbeskrivning till tågersättningsbussarna, vilket absolut inte överraskar.
Hittils har detta inneburit:
- Att jag personligen fått guida en busschaufför från Helsingborg till Ängelholm
- Att jag blivit idiotförklarad av en gapig halvsvensk som jag tydligen störde i sin lunchpaus vid pastavagnen
- Att jag har fått lägga 4 h på att åka ersättningsbuss (1 tågresa= 20 min, 1 bussresa= 50 min)
- Att jag behövt gå upp vid 06:00 för att kunna ta mig till skolan, som egentligen bara är 3 mil bort.
Det viktigaste är bara att ta sitt ansvar som van pendlare;
- Vara trevlig mot de oerfarna resenärerna, för att markera för guiderna att de är onödiga och inkompetenta
- Vara pestig mot Skånetrafikens kundservice, eftersom de sitter där de sitter, och är sådär härligt maktlösa
- Kräva så mycket som möjligt i ersättning, gärna frikort i drivor, och en gratisresa över sundet, minst.
- Idiotförklara busschaufförerna, samt fråga flera gånger vad de egentligen skulle jobbat med
Jag behöver inte nämna att jag är en rätt jobbig resenär att tacklas med va?
Avslutar inlägget med ett citat från en vän som oftast fäller väldigt roliga kommentarer han med.
"Jag är inte bitter, jag är dansk." - Emil Hartmann
stay in school.
Jag tar min egen utbildning rätt seriöst, och ibland lite för seriöst. Här är några som tänker tvärtemot.
Kreativt!
DNA is a bitch.
Jag tycker väldigt mycket om min lillasyster, vi brukade vara rätt lika när vi var mindre, och mamma klädde oss alltid i likadana kläder. (Yeahman, 365 dagar om året, kan ge er ett bildbevis på detta om det så önskas).
Hon kommer med största sannolikhet växa om mig, men det kan jag ta.
Men på senare tid, så har mycket med oss förändrats, och vi har skiljts åt, både mentalt och fysiskt.
Hon kommer med största sannolikhet växa om mig, men det kan jag ta.
Hon blir alltid mycket brunare än jag blir för att hon har mörkare pigment, men det kan jag ta.
Hon kan alltid äta precis vad hon vill, och är ändå smal som en pinne, HELL NO.
Medan jag, som mer eller mindre behöver väga allt jag stoppar i munnen på guldvåg.
Så kan min syster i princip gotta i sig vilka saker hon vill.
Jag är mycket väl medveten om att karmapolisen kommer ikapp henne förr eller senare.
(och då hoppas jag i hemlighet att det hon äter limmas fast vid kroppen (gärna mage eller rumpa!) så hon också får börja jobba lite för sin kroppsform)
Jag vägrar tro att hennes hemlighet är tre träningstillfällen i veckan, då jag tränar detsamma, och båda två tar cykeln till skolan.
Mamma brukar lugna mig med att jag minsann åt samma saker när jag var i hennes ålder. Jag blånekar alltid. ALDRIG att jag åt kakor, choklad, och flingor dagligen. Vart fick du det ifrån lixom?
Nej, nej, nej, här har man levt sunt och ätit halva tallriken grönsaker sedan man fick börja äta fibrer vid 5 års ålder! JAJAMENSAN!
Jag iallafall har här tagit fram ett bildexempel på vad vi brukar äta som snacks på kvällstid, för att få jämra mig lite mer.
Jag gottar mig med en morot, eftersom den innehåller socker, och rotfrukter egentligen inte ingår i LCHF.
Fläskigt va?
...och det här hamstrar min syster på sitt rum, (och avnjuter bitvis av varje kväll):
Någon som vet var genpolisen håller hus?
Jag känner att jag behöver upprättelse.
En gammal goding
Cheesy, as hell, but let's do it.
Okey, OKEY, jag känner era tankar ända hit.
"NEJ ELLEN, VI VILL INTE VETA VAD DU GÖR NÄR INGEN SER, ELLER VAD DIN FAVORITKROPPSDEL ÄR".
Jo, det vill ni.
Jag känner att eftersom jag precis startat den här bloggen, så är det dags för en frågeomgång, Ellen style.
Och jag lovar, ni kommer inte att behöva läsa om vilket läppstift jag föredrar när ni läser den här bloggen.
So let's do it, my way.
Lovar du att vara ärlig?
Vilken sorts ärlighet? Den du ger till din bästa vän när hon precis berättat att hon stoppar sin BH, och du lovar att inte avslöja henne, eller den du ger din faster när du lovar att vara snäll mot dina syskon? Och du nickar och niger?
Jaså, genuin ärlighet, ja, men kör till!
Du heter?
Ellen Sofie Karolin Broomé, in all it's glory!
Smeknamn?
Har inget officiellt, eftersom mitt namn är lame på det sättet. Så jag gav mig själv ett som var coolt nog; LN.
Har ingen temamelodi än, jobbar på det.
Beroende av?
Love, peace and harmony.
Haha, vem lurar jag? Mat, kärlek, och ett välfyllt konto. Den som säger något annat förnekar sig själv.
Vad tror folk om dig?
Det man inte vet, lider man inte av. Men jag tror att vi kan stryka slampstämpeln och fylletjejen.
Att jag är smått galen och lite hyperaktiv kanske? Fast grejen med det typ, är att det typ är sant, typ.
Vad får du oftast komplimanger för?
Att "din profilbild var jävligt söt", när personen står rakt framför mig.
Skämt åsido, mitt leende, och mitt "underbara" skratt som mest liknar långbens (ni vet, musses homie?).
Men jag försöker se det goda i det! Folk hör mig på långt håll! Vare sig de vill eller inte!
Hur imponerar man på dig?
Man gör två handvolter och avslutar med dubbel salto. Därefter landning i en avslappnad split.
Just kiddin'.
Man är sig själv, har en dold talang, och är riktigt charmig. Det är soft!
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?
Får jag chans på dig ?
Ja ( ) Nej ( )
Sprit, cider, vin eller öl?
Vin, rödvin, bara riktiga kvinnor som kan dricka det.
Klenisarna kör vitt och cava (a.k.a "bubbel"). Pussies.
Hur svarar du i mobilen?
Hi, you have reached Miss Broomé, would you care for holding two minutes?
Sen kickar jag in med en annan stämma;
"Hej, det här är Fröken Ellens assisent, kan jag stå till tjänst, eller vill du lämna ett meddelande?"
Blir personen riktigt irriterad, så klämmer jag till med;
"Hon är just nu på en weekend i Paris med sin ursnygga pojkvän Marco, halvitalienare, *tillgjort fniss*.
Ungefär då får jag oftast höra
ELLEN, DET ÄR KÖTTFÄRSLÅDA TILL KVÄLLSMAT, SLUTA UPP MED DUMHETERNA OCH KOM HEM.
Partypooper.
Brukar du komma i tid?
“Är Kissie smal?”
Klart jag är, kollektivtrafiken tvingar mig ju.
Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Beror ju verkligen på omständigheterna.
Matteprov fredag morgon: Kvällsmänniska, jag måste ju plugga halva natten!
Barnvaktning av syskonen fredag kväll: Morgonmänniska, jag får INTE missa mitt klockan 9 pass på gymmet!
Pågatåg 07:20
Älskar att det är äckligt tidigt, folk ser ut som fan, och alla blickar säger "fuck you". Mmmm, morgnar...
Forza fotbollen
Har ni tänkt på en sak? Fotbollsvärlden är så otroligt oldschool.
- Det pågår ihärdig människohandel under utpressning, precis som på stenåldern.
- Anhängarna försvarar sin sida med knytnävar, precis som på stenåldern.
- Samma anhängare vrålar könsord och hemmasnickrade kampsånger för att hota motståndarna, PRECIS som på stenåldern.
Inte undra på att män fortfarande inte kommit på hur man fightas skickligt verbalt, utan alltid tar till knytnävarna så fort det blir jobbigt. Men visst älskar vi dem ändå, våra stora beskyddande grottmän, som ger den som är svinig mot oss en rak höger, men aldrig kommer att förstå varför man inte har strumpor i sandaler.
Detta gäller även fotbollsvärlden, en solbränd brasiliansk fotbollsspelare kommer aldrig att behöva sin intelligens, sålänge han springer fort, skjuter hårt, och tågar emot motståndarna likt x2000, så är han attraktiv, och det är helt okey! Att vara ögongodis är också ett jobb!
Mmmmmmums
"Vi som är snygga på bild, men fula i verkligheten"
Att bli snygg på bild, har blivit en allt viktigare del av vårt samhälle. Nu, när allt är digitaliserat, så är det plötsligt viktigare att vara svinhet på en bild, än i själva verkligheten. Men allt fler har börjat att sönderredigera sina profilbilder, och döljer verkligheten mycket skickligt, en applåd till er!
Detta är något jag stenhårt anammat, genom att ta photobooth bilder när jag är riktigt snygg, kompenserar jag på så sätt mina ugly days IRL (in-real-life).
Skämt åsido.
Men med detta inlägget vill jag visa, att man inte alltid blir så jäkla snygg på bild heller, och det är faktiskt okey!
Det tar även ett tag för att få in rätta vinkeln, rätta ljuset, och rätta glimten i ögat lixom. Modellen och bloggaren Kenza erkände själv för något år sedan att det tog henne ungefär 10 bilder innan hon blev nöjd.
Såhär ser det ungefär ut i mitt bildbibiotek:
Sista bilden tog mig 6 bilder att få till, för det är nämligen så, att ju sämre upplösning din webbkamera har, desto längre tid tar det för att få den att framhäva din makeup och hur du verkligen ser ut.
Så vill ni slippa att vara ugly bastards på bild, så planera in en halvtimme innan du ska iväg och snyggat till dig, ta fram ditt bästa duckface, och hoppas på att se söt ut. Går det åt helvete kan du alltid förminska skiten, lägga på snyggt ljus, sätta dit lite klistermärken och en klyschig text om kärlek. VOILA.
Oh, snap.
Procivitas Breakfast Club
Vid dagens möte inflikade även Mikaela att hon väntar med att bli vegetarian tills måndag, av den enkla anledning att det är tacos till skollunch på fredag.
Det jag ställer till med när jag är tankspridd
Kära vänner,
Men slutet gott, allting gott. Min syster mår utmärkt igen efter en omgång av hallon årgång v.45, och jag lär diska min vattenflaska direkt efter gymmet nästa gång.
Som många av er säkert vet, så är livsmedelshygien ett otroligt viktigt ämne.
Tillochmed så otroligt viktigt för landets politiker, att de otroligt vackra damerna som jobbar i skolbespisning, tvingas på ännu vackrare arbetsplagg för hygienens skull. Oemåtståndligt.
Men det var inte det jag ville berätta i det här inlägget. Eller, skit i berättelsen, det här är en varning, en riktigt fet varning.
Jag gillar att ha bär, för dekorationens skull, i en vattenflaska när jag tränar.
Jag vet, "USCH ELLEN, drick bara vatten, vad ska du ha mosiga blöta bär i flaskan för"
För att jag kan, och tycker att det är roligt, gott, och festligt. Haters.
Till saken, efter den förra gången jag druckit mitt hallonvatten, efter en gymrunda på skakis och bakis, nej, jag menar, friskis och svettis. Så la jag helt enkelt flaskan på diskbänken när jag kom hem, varav min snälla och husliga fader sköljde ur denna i hopp om att den var diskad, och placerade den i kökslådan.
Men det är nu katastrofen tilltar.
Min syster tränar som en gnu, alltså flera gånger i veckan, och flera sporter, och till det dricker hon vatten, massa vatten.
Hon valde i förrgår att ta min äckelflaska ur lådan, som vid det här laget innehöll mögelsporer, som vi inte någon av oss var vetandes om.
Igår börjar min syster klaga på feber, kallsvettningar, och hon mår illa, riktigt illa. Resten räknar ni ut själv.
Detektiven mamma börjar såklart leta upp spåret på äckelflaskans ägare, och denne sitter tvärs över matbordet, och inser precis då vad hennes slarv orsakat.
Jag vet, jag vet, jag kan se löpsedlarna; Taskig diskning av vattenflaska, orsakade maginfluensa hos mindre syskon.
Kalla mig Dr. Evil.
Jag vet, jag vet, jag kan se löpsedlarna; Taskig diskning av vattenflaska, orsakade maginfluensa hos mindre syskon.
Kalla mig Dr. Evil.
Men slutet gott, allting gott. Min syster mår utmärkt igen efter en omgång av hallon årgång v.45, och jag lär diska min vattenflaska direkt efter gymmet nästa gång.
So'long!
Dagens danssteg
Min danslärare, Nicole Månsson, är en av de knäppaste brudarna på denna planet.
Hon insisterade även på att visa er, mina kära läsare, dagens danssteg.
Något för dig som är trött på att vara kung i baren?
Dansklassen, och jag.
Det finns en sak jag tycker väldigt mycket om, och det är att dansa, snurra, och hoppa. Detta får jag göra hela tre timmar i veckan, och det är nog bäst så.
Men jag är inte ensam om att tycka så, och de personerna jag delar mitt intresse med ville också vara med i den har grymma bloggen. Vem vill inte bli bloggkändis lixom?
Så låt mig presentera mina sidekicks, Bonnie och Clyde är long gone, vad sägs om grupp 12 på DansFabriken?
Iphone är inte bara guld och gröna skogar
Frustration i sin bästa form
Självdisciplin och annat onödigt
Jag och Emelie är inte bara goda klasskamrater, utan även goda grannar på tap zoo. Att vi har den viktigaste genomgången i hela matte B hindrar inte Emelie ifrån att ta hand om sina döende bergsgorillor och avla ormar, det är en sann virtuell zoo ägare!
Dagen börjar i underklädeslådan, that's it.
Premiärinlägg
Tjolahopp, tjolahej!
Nu har jag äntligen knåpat ihop en liten bloggosfär på den här adressen. Det var några år sedan jag hade blogg, och ni är säkert ett par som sitter och undrar tillexempel vart den exceptionella bloggen lifestylista.se tog vägen.
är det verkligen så konstigt att jag tröttnade på att jagas av den ständiga uppdateringshetsen, catwalktrenderna, och vilken nagellacksfärg jag skulle propagera den dagen?
Tänkte väl det. Vill ni läsa om bronzingpuder och läppförstoringar så hänvisar jag till blond stockholmstjej 1 & blond stockholmstjej 2. Hoppas att det stillar era behov, freaks.
För övrigt, så var intresset var att den här bloggen skulle startas upp har varit enormt, och såhär listar jag anledningarna:
1. Ni tycker att jag är en rolig jäkel.
2. Ni är riktigt sneaky, och vill kunna stalka mig.
3. Ni vill kunna garva åt mig.
Det spelar egentligen ingen roll vilken av anledningarna just du stöttade, jag uppmuntrar vilken som helst!
Jag hoppas även att du förstår vilken förödelse av cyberrymden du nu uppmuntrat till!
Avslutar med en förklaring till att vi tjejer är så vrickade som vi är, någon som vill försöka ge sig på det här problemet? Nä, tänkte det.
