På förskolan var det rädsla för dockor i samband med mat. Detta visades tydligt när det skulle intas föda och det bafann sig en stackars docka på matbordet, eller om det mot förmodan på kalaset serverades den sjukt motbjudande barbietårtan. Överlag gillade jag tårta och sötsaker, och har alltid gjort, så alternativt var den följande rädslan att inte få den största tårtbiten, (när det inte gällde docktårta.)

På lågstadiet var det att bli lämnad ensam på bion om man inte kom ut tillräckigt fort på filmklubben. Om man inte skyndade sig ut efter filmen, så kunde man bli kvarlämnad i biosalongen när de drog igång en riktig rysare, och då skulle man vara instängd, och således få men för livet. Verklighetskollen var bristande.

På mellanstadiet var det att ens gå eller vara på träslöjden bland alla verktyg, maskiner, sågdamm och vassa föremål. Jag har fortfarande bilder framför mig hur det demonstrerades vid borren hur skalperad man skulle bli om man inte hade håret uppsatt. Min flykt blev därför målerirummet, varav många saker jag lyckades tillverka skulle kunna platsa på Pride 2013.