Måndagar är som Julian Assange, hatade och beskyllda för allt. De kanske drog igång karusellen, men är verkligen inte roten till problemet. Skillnaden är kanske att måndagar fuckar alla, och inte bara en handfull kvinnor som antydde till lite rajtan tajtan.

Imorse höll jag på att lägga lite mascara på gymmet, när en tant kommer förbi i omklädningsrummet och säger.
"Vad fin du är! Man blir så glad av din blus, så våriga färger!"

Blir helt till mig, och levererar ett så stort leende jag kan tillbaka, och säger "Åh, man får försöka klä sig mot vår!"
Den här händelsen gjorde mig morgon, bokstavligen.
Och det smittar av sig! Rätt var det är, så ler jag mot biljettkontrollanten på tåget, låter kvinnan med den stora väskan rulla av först, och försöker finna ögonkontakt med lite medpassagerare, för att få dem att le.

Svenskar anses ju vara en av världens mest reserverade folk, och det är rätt sant. Man möter dagligen surisar, speciellt tjejer i fjortonårsåldern som tittar på en så intensivt som om de önskade att ens huvud skulle sprängas i småbitar eller något. Många småflickor som käkat glopuddig med tittsås alltså.

Men alla är inte felfria, kommer ofta på mig själv att sitta och söka mer ögonkontakt med min mailinbox, än tillexempel biljettkontrollanten som oftast fräser "biljett. tack.". Trevliga människor det där! (Snälla sveriges politiker, avskaffa tågvärdar och skaffa passergångar till alla tåg i landet.)

Här har vi en tjej som förstått det här med att le, ett leende är alltid den bästa accesoaren.