Hälsohetsen
Jag är nere i en dipp ikväll, söndagsångest heter det visst. Jag surfar runt bland hälso och fitnessbloggar, men inser att det blir värre och värre. Ju djupare in i djungeln jag kommer, desto mer extremt blir det, man mäter, väger, räknar, och peppar. Jag blir överväldigad, och tillslut väldigt ledsen. Siffror i överflöd, och extrema ideal skapar ledsamhet och en stor ångest hos mig, det känns så otroligt onaturligt och jobbigt. Jag funderar även mycket över min egen kostfilosofi, och min egen blogg. Jag tror att det är viktigt att ifrågasätta sig själv och sin omgivning.
- Vem står för hälsa? Är det den tunna tjejen i glansiga tidningar, den pumpade småbarnsmamman, eller den lokala träningsprofilen på gymmet?
- Gör jag rätt som äter LCHF? Tar jag omedvetna risker, eller gör jag min kropp en björntjänst för framtiden?
- Skapar jag ett snett ideal för mina läsare? Ger min extrema målmedvetenhet er ångest, trots att den kommer från min personlighet, inte från min kost.
- Borde jag verkligen skriva ut vad jag äter, så pass utförligt som jag gjort i omgångar?
- Vem vill tjäna pengar på vår hälsa, och till vilket pris? Vem ska vi lyssna på?
För mig är den hälsosamma människan den som kan hålla en balans i sin kost och träning (gottis vs. nyttis), nå resultat med sig själv, och ha ett brinnande intresse för eget och andras välbefinnande. Personen är kritisk mot sin omgivning, och strävar efter en så oprocessad kost som möjligt med hemlagat och hembakat i största mån.
Det är den personen jag vill bli.
Jag inser att det här är ett laddat inlägg, men vill ändå försöka runda av med att citera Isabella "Blondinbella" Löwengrip: "Hellre en fettvalk än ett rent helvete". Eller hur?
Kommentarer
Trackback
